så mycket att säga
jag vet inte vad som händer.. har mått fucked up ett tag nu, känner bara för att sitta och gråta, bara sitta och tycka synd om mig själv. vill inte känna mig svag, vill inte! men allt bara rasar, helt utan anledning känns det som. allt ja byggt upp, faller. jag vet att det bara är en period, men jag orkar inte må såhär igen. allt är ju egentligen perfekt, men känner mig bara ledsen, sviken, glömd och helt värdelös. kommer nog ångra att jag skrev detta sen, för jag vet att jag är starkare än såhär, än att sitta och skriva hur dåligt jag mår på en jävla blogg.. så jävla onödigt, men allt känns mycket lättare när jag skrivit av mig. känns som att jag släppt allt genom att bara skriva och skriva tills jag inte behöver det mer!
det jobbigaste är nog att jag känner mig ensam, när jag verkligen inte är ensam! jag har en familj, en sjukt bra familj, även sjukt bra vänner & den absolut bästa pojkvännen! men något saknas.. jag hänger inte med, jag vill förstå vad som händer, vad som sker, vad som ska hända, men det går inte. jag försöker leva vidare, utan att tänka på det dåliga, men jag känner en saknad efter någon jag inte ens borde sakna! en idiot som inte ens är värd att sakna, fast iofs är ''idioten'' jävligt vääärd att sakna. känns hemskt att ha dig där, fast ändå inte ha dig där. jag vet ju att du finns, men allt annat kommer före mig och min bror. jag pallar inte det, JAG BEHÖVER DIG! jag försöker att inte tänka på dig, men du finns alltid där, i bakhuvudet, en jäävla saknad är vad det är. du borde ställa upp för mig, som du gjorde förut. när allt var som värst, så var du den vuxna personen som ställde upp! du var den som visade att du älskade oss, att du skulle kämpa! men sen bara släppte du allt och föll tillbaka.. vad hände?! varför? vad gjorde vi för fel för att du skulle släppa oss och leva ditt eget liv, det livet du hade lovat att släppa? det du hade lärt dig att inte leva, eftersom det är åt helvete. jag saknar dig, hoppas du förstår snart vilket helvete du satt dig i igen! jag orkar inte sitta och vänta, hoppas på att du ska höra av dig, för det dödar mig, inuti. jag är rädd för att bli sviken av dig, gång på gång.. jag klarar inte det, jag är för rädd. alldeles för rädd! jag känner ju dig, jag vet ju oftast hur det blir! men jag får ta dagarna som dom kommer, du lever ditt liv i en annan stad och jag har det bra här, men hoppas du förstår att jag verkligen saknar dig, jag behöver dig!
det jobbigaste är nog att jag känner mig ensam, när jag verkligen inte är ensam! jag har en familj, en sjukt bra familj, även sjukt bra vänner & den absolut bästa pojkvännen! men något saknas.. jag hänger inte med, jag vill förstå vad som händer, vad som sker, vad som ska hända, men det går inte. jag försöker leva vidare, utan att tänka på det dåliga, men jag känner en saknad efter någon jag inte ens borde sakna! en idiot som inte ens är värd att sakna, fast iofs är ''idioten'' jävligt vääärd att sakna. känns hemskt att ha dig där, fast ändå inte ha dig där. jag vet ju att du finns, men allt annat kommer före mig och min bror. jag pallar inte det, JAG BEHÖVER DIG! jag försöker att inte tänka på dig, men du finns alltid där, i bakhuvudet, en jäävla saknad är vad det är. du borde ställa upp för mig, som du gjorde förut. när allt var som värst, så var du den vuxna personen som ställde upp! du var den som visade att du älskade oss, att du skulle kämpa! men sen bara släppte du allt och föll tillbaka.. vad hände?! varför? vad gjorde vi för fel för att du skulle släppa oss och leva ditt eget liv, det livet du hade lovat att släppa? det du hade lärt dig att inte leva, eftersom det är åt helvete. jag saknar dig, hoppas du förstår snart vilket helvete du satt dig i igen! jag orkar inte sitta och vänta, hoppas på att du ska höra av dig, för det dödar mig, inuti. jag är rädd för att bli sviken av dig, gång på gång.. jag klarar inte det, jag är för rädd. alldeles för rädd! jag känner ju dig, jag vet ju oftast hur det blir! men jag får ta dagarna som dom kommer, du lever ditt liv i en annan stad och jag har det bra här, men hoppas du förstår att jag verkligen saknar dig, jag behöver dig!
Kommentarer
Trackback
